Jag har gått och dragit på detta för det gör så ont i mig.
Men jag måste acceptera att det har hänt och försöka gå vidare.
Min älskade Rambo hittades död förra måndagen.
Usch det klumpar sig i halsen och jag vill inte gå in på det för mycket.
Sorgen och saknaden är så stor att jag fortfarande inte har förståt det.
Han var som min bebis, min skatt och min bästa vän.
Han blev inte ens 3 år! Livet är orättvist och man förstår inte varför sånna här saker händer.
Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till,
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.....
Den låten spelar sig om och om igen i huvudet, den kom på radion och direkt började jag stört gråta!
Hur ska man acceptera något sånt här, inte känna skuld, och varför händer det?
Jag kommer gå vidare men livet är inte det samma utan min bäste vän!.....
2 kommentarer:
tänker på dig jätte mycket gumman!
Min älskade vän! Jag vet hur ont det gör att förlora en utav sina bästaste vänner. Jag förlorade min bästa vän (prinsen) för några år sen, glömmer det aldrig! Han plågades med cancer i örat, till slut kunde han inte gå och han bara skrek hela tiden så min kusin var tvungen att skjuta honom. Det var den enda utvägen att få slut på hans lidande. Jag vet att Rambo inte led, nu är han i himlen ovanför erat hem och leker med änglarna, han finns alltid hos dig! Jag saknar honom också.
Du är stark min vän, jag älskar dig så!
Skicka en kommentar