Har så mycket drömmar och önskningar som jag vill ska gå i uppfyllelse..Men samtidigt som man ofta drömmer sig bort och önskar man hade ditt och datt så får man stanna upp och verkligen öppna ögonen och se vad man har runt omkring sig och ta till sig det och vara tacksam för det man har! Man glömmer så lätt hur lyckligt lottad man är och gnäller och är missnöjd över bagateller! Varför är man sån??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar